Igår var det dags för min tredje Stockholm Halvmarathon. Uppladdningen var nog inte den bästa, för jag hade en liten förkylning på gång. Men igår morse hade det halsonda minskat, så jag bestämde mig för att springa. Jag tyckte att det gick rätt så bra, ungefär som tidigare år. Fram till 15 km går det rätt så bra, men sen kommer ett svagt uppförslut som fortsätter och fortsätter och fortsätter i säkert två kilometer. Då blir det tungt och efter det är svårt att komma igång igen.
Jag hade i alla fall kanonstöd från mamma, pappa och syrran med familj. Det är jättehärligt att ha någon som hejar på en, det ger extra kraft och motivation, så jag är väldigt tacksam att de kom. Dessutom väntade pojkvännen vid upploppet, där han fick mig att spurta.
Sen mådde jag pyton på kvällen, men det var det värt, för nu känner jag mig så stolt!
Tiden blev i alla fall 2.16.48 och det är jag jättenöjd med för jag hade satsat på 2.20.
Mellantider:
5 km - 0.31.04
10 km - 1.02.56
15 km - 1.35.33
20 km - 2.09.35
Mål - 2.16.48
Så det syns på mellantiderna att det är på de sista 6 kilometrarna det går långsammare.
söndag 13 september 2009
söndag 30 augusti 2009
Tjejmilen
Det är otroligt att det inte hänt förut! I går morse när jag vaknade kände jag det typiska ont-i-halsen som talar om att en förkylning är på gång. Och idag var det dags för tjejmilen. Hur skulle jag göra? Att ställa in var inte ett alternativ! Så jag tänkte att en mil kan man ju faktiskt gå.
Men när starten väl gick och alla andra började jogga kunde jag inte låta bli, utan joggade på. Jag ändrade taktik till att jogga lätt hela milen. Efter halva loppet hade det gått kanonbra och jag ökade mer och mer för varje kilometer. Den sista biten tog jag i ordentligt, fast jaginte skulle. Väl i mål blev tiden 66 min, bättre än förra årets 69 min, och den andra halvan gick 4 minuter fortare än den första.
Jag slapp också det för mig numera karaktäristiska illamåendet efter loppet. Det var nog det jag var mest glad över!!!!! Nu återstår att se hur förkylningen mår efter löpningen. Just nu känner jag mig inte sämre i alla fall!
Men när starten väl gick och alla andra började jogga kunde jag inte låta bli, utan joggade på. Jag ändrade taktik till att jogga lätt hela milen. Efter halva loppet hade det gått kanonbra och jag ökade mer och mer för varje kilometer. Den sista biten tog jag i ordentligt, fast jaginte skulle. Väl i mål blev tiden 66 min, bättre än förra årets 69 min, och den andra halvan gick 4 minuter fortare än den första.
Jag slapp också det för mig numera karaktäristiska illamåendet efter loppet. Det var nog det jag var mest glad över!!!!! Nu återstår att se hur förkylningen mår efter löpningen. Just nu känner jag mig inte sämre i alla fall!
måndag 24 augusti 2009
Kanske var det gröten, eller möjligtvis den nya motivationen. Men backträningspasset idag var det bästa på länge! Det liksom flöt på och kändes skönt, även fast jag höll ett rätt högt tempo och dessutom spurtade upp för backen gång på gång.
Min egenhändigt blandade energidricka funkade också. Jag måste hitta nånting som funkar om jag ska klara maran. På ett sånt långt pass måste kroppen få vätska, energi och salt. Och eftersom jag inte an dricka sportdryck så blandade jag egen av saft och salt. Inte jättegott, men magen klarade av det i alla fall!
Min egenhändigt blandade energidricka funkade också. Jag måste hitta nånting som funkar om jag ska klara maran. På ett sånt långt pass måste kroppen få vätska, energi och salt. Och eftersom jag inte an dricka sportdryck så blandade jag egen av saft och salt. Inte jättegott, men magen klarade av det i alla fall!
söndag 23 augusti 2009
Jag kan knappt tro det
men jag har gjort det! Jag har anmält mig. Till Stockholm Marathon 2010!!!!! Jag vill ha ett mål att träna mot och nånting som peppar mig. Jag lägger ingen prestige i om det inte blir av eller om jag inte klarar det. Jag ska ha det som morot bara...
Så nu har jag skrivit det, så nu finns det ingen återvändo... Nu kommer bloggen verkligen att handla om det den heter igen! Den blir nog lite mer av en träningsblogg igen. Så kanske inte så rolig att läsa, men nyttig för mig!
Spännande! Och lite läskigt!
Så nu har jag skrivit det, så nu finns det ingen återvändo... Nu kommer bloggen verkligen att handla om det den heter igen! Den blir nog lite mer av en träningsblogg igen. Så kanske inte så rolig att läsa, men nyttig för mig!
Spännande! Och lite läskigt!
lördag 18 juli 2009
Packad
Nu har jag väl i stort sett packat klart. Några saker är kvar, men det är sånt som jag behöver. I morgon bär det av norrut. Två tjejer i en bil...
Gammeleken blev 500 år
För ett ganska långt tag sen hade en stor ek vält över den gångväg Indra och jag brukar ta på våra promenader. Jag tänkte inte så mycket på det, men fascinerades över hur stor den var. Sen hände ingenting...Till slut började vi fundera på varför det inte hände något, varför låg eken kvar. Så idag fick vi svaret. Bredvid eken satt en lapp som berättade att eken blev 500 år gammal. Den tillhörde ett tydligen relativt unikt bestånd jätteekar som vi alltså har som grannar. I så gamla ekar finns trä, det stod att det var dött trä, som ger liv åt en massa insekter. Så man vill inte ta bort eken helt och hållet, utan den kommer att läggas upp på det fält som finns alldeles nära där den levt sina 500 år. Så kan den bli till glädje för insekterna även i fortsättningen.
Jag skulle ge mycket för att få resa tillbaka och se hur det såg ut i omgivningarna den dag då gammeleken först såg dagens ljus!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
